Det har länge varit en diskussion huruvida det är att bo i de svenska förorterna om man är kvinna. Detta efter en krönika där en invandrarkvinna kände att hon inte kunde klä sig eller bete sig som hon själv önskade – då det snart ledde till att män betraktade henne och dömde henne för att hon inte var ”rätt typ av kvinna”.
Om detta stämmer eller inte är svårt att avgöra – speciellt om man själv inte bor i förorten. Men utan att ens bedöma hur det ser ut i förorten, måste man ta kvinnans upplevelse på allvar. Om hon säger att det är som så, är det någonting hon känner – därmed är det verkligt.
Vad ska man då göra för att alla ska känna sig trygga och trivas i förorterna? Det är ju väldigt viktigt att alla känner att de är välkomna – och
kan vara sig själva – även där, oavsett om man är kvinna eller man, kristen eller muslim, ateist eller ingenting alls.
Det kan kännas som att många har en åsikt om förorten, speciellt många som inte bor där. Några som dock gör det, och har skrivit om vad de anser är lösningen på problemet, är kvinnorna i den här artikeln från Svenska Dagbladet. Så här skriver de inledningsvis:
Undertecknade organisationer är oroade över den vändning diskussionen om våld mot kvinnor i våra segregerade förorter har tagit. Vi menar att hedersrelaterat våld och religiös extremism finns inom alla religioner och alltid ska motarbetas. Men vi är oroade över hur politiska partier, organisationer och enskilda gjort allt de kan för att motbevisa existensen av den problematik som pekats ut som specifik för segregerade förorter av bland andra vi som undertecknar och många andra starka kvinnor.
Vidare skriver de att en regering med en feministisk utrikespolitik även bör ha en feministisk inrikespolitik, vilket menar till att om kvinnor mår dåligt förorterna måste det hanteras – och det nu. En annan bra sak alla kan göra för att minska segregationen, är att faktiskt göra ett aktivt val av att bo i en invandrartät förort. Detta har vi skrivit mer om här.